enpedagogsreflektioner.blogg.se

Vi fick i uppgift att i vår studiegrupp göra handlingsplaner för anknytning i förskolan. Det var handlingsplaner för inskolning, den dagliga verksamheten samt när barnet hamnar i någon form av ”livskris.” Men vad är anknytning? I boken Anknytning i förskolan, vikten av trygghet för lek och lärande skriver Malin Broberg, Birthe Hagström och Anders Broberg att anknytning är ett psykologiskt och känslomässigt band mellan barnet och vårdnadshavaren. Vårdnadshavaren menar vi är den som är barnets närmaste vårdare. Tryggheten för barnet skapas i detta samspel där vårdnadshavaren bekräftar barnets signaler och behov. I anknytningsprocessen mellan barn och vårdare är samspelet centralt. Relationen byggs upp över tid och har betydelse för barnets utveckling och lärande. Trygghetscirkeln (se bild) kan ses som en grund för en god anknytning. (Broberg et al., 2012).

 

I anknytningsprocessen skapar barnet en inre arbetsmodell som påverkar hur barnet förväntas bli bemött samt hur hen agerar. Inre arbetsmodellen påverkar hur barnet upplever sig själv och får konsekvenser i sociala relationer. (Broberg et al., 2012).

Det finns olika typer av anknytning vilket regleras huruvida anknytningssystemet tar sig i uttryck. Enligt Broberg et al. kan anknytningssystemet ses som en termostat, som slås på och av beroende på situation. Vid trygg anknytning slås systemet på när barnet upplever fara eller hot och söker tryggheten. När barnet känner sig tryggt så slås systemet av och barnet kan ägna sig åt lek och att utforska världen. Barn med otrygg anknytning kan delas upp i två kategorier, undvikande och ambivalent anknytning. Vid undvikande anknytning visar barnet inget behov av vårdnadshavare som trygg bas. Detta kan få konsekvensen att barnet får svårt med att utveckla empatiska förmågor. Vid ambivalent anknytning är barnet osäker på huruvida anknytningspersonen ska svara på barnets behov och signaler. Detta kan få konsekvenser att samspelet inte fungerar vilket kan leda till bristande självförtroende. Sedan har vi den desorganiserade anknytningen som bygger på rädsla hos barnet. När barnets anknytningssystem har slagits på bemöts barnet av en vårdare som inte kan bemöta barnets behov. Vårdaren reagerar istället oförutsett, exempelvis med aggressivitet, vilket skrämmer barnet. Beroende på vilken omvårdnad barnet får utgör kvaliteten på hur anknytningen utvecklas till vårdaren. (Ibid.).

I förskolan är det viktigt att barnen får en trygg bas eftersom att trygga relationer är en förutsättning för lärande. Om de små barnen i förskolan kan utveckla en trygg anknytning till minst en vuxen kan barnet känna tillit att det kan få bli tröstad när behovet uppstår. Denna trygghet för barnen gör att hen kan slappna av och kan ägna sig åt utforskande och lek. (Broberg et al., 2012).

Handlingsplan för anknytning
I förskolan kan det vara bra att ha en handlingsplan för anknytning vilket underlättar arbetet i verksamheten, bland annat vid inskolning.

 

1. Inskolning
Vid inskolning är det viktigt att man tar hänsyn till både barn och föräldrar. Det är en utmanande och känslomässig period för alla inblandade där det är viktigt att både barnet och föräldrarna känner sig trygga (Broberg et al., 2012). Vi anser, utifrån det vi läst, att det är viktigt att barnet få egen tid i inskolningen för att bli bekant med miljön och sina pedagoger. Pedagogens roll handlar om att lära känna barnet och på ett lyhört och lustfyllt sätt locka till att utforska miljön. Det finns ingen generell metod hur inskolningen ska se ut, men det är en viktig aspekt att det ges tid för inskolning och att den kan påverkas av många faktorer. Faktorer som exempelvis kan påverka är om barnet har en trygg eller otrygg anknytning hemifrån, barnets personlighet och temperament samt föräldrarna inställning och pedagogernas engagemang, förhållningssätt och kunskap.
Det är också viktigt att beakta att inskolningen inte får ta för lång tid vilket kan få konsekvensen att de andra barnen hamnar i skymundan. Broberg et al. beskriver det dilemma som kan uppstå med att ha en eller flera ansvariga inskolningspedagoger kan föra med sig både för- och nackdelar. Det är viktigt som pedagog att vara medveten om att inskolningen kan gå upp och ner, för att undvika missnöje med sitt egen insats.
En viktig aspekt är vi har en öppen dialog med föräldrarna vid inskolningen och en tydlig kommunikation kring verksamhetens organisation. Det kan vara regler och förväntningar kring förskolans arbete och utformning. (Ibid.).

2. Den dagliga verksamheten

• Om det är ett barn som har svårt med anknytning är det viktigt att hen får vara med pedagoger som hen känner trygghet med. Det är viktigt att barnet får den tid hen behöver för att känna sig trygg i förskolans psykiska och fysiska miljö. 
• Ett öppet förhållningssätt till föräldrarna kring rutiner för exempelvis sovning/vila, lunchsituation för att bli medveten hur vi jobbar med barnets trygghet vid olika situationer. Exempel kan vara att barnen har samma plats vid matbordet. 
• Rutiner för hämtning och lämning är också väsentligt att förmedla till föräldrar för att tydliggöra och underlätta för både föräldrar och barn. 
• Det är viktigt att se över vad det är för personal vid öppning och stängning för att ta hänsyn till både barnen och föräldrarnas trygghet. 
• Vid lämning på morgonen kan det vara viktigt att ha rutiner som är trygga för alla. Det kan exempelvis vara att komma överens med föräldrarna hur lämningen ska se ut.
• Man kan dela upp barnen i mindre grupper och nyttja förskolemiljön för att skapa en möjlighet för barnen att känna sig sedda. 

3. Hur kan vi arbeta med barn som hamnat i någon form av ”livskris”.
Generellt är det viktigt att acceptera att dom barn som är i en ”livskris” är oftast i större behov av en trygg anknytning.

Exempel 1. Att få ett syskon

• Viktigt att barnen få ta del av de 15 timmar som erbjuds för att bibehålla en kontinuitet och hålla kvar anknytningen till förskolan och andra barn. Vi i studiegruppen hade delade åsikter kring detta, och att vi bör ta hänsyn till olika faktorer. 
• Det är betydelsefullt att pedagogen är införstådd med barnets reaktion och beteende om att barnet inte längre är den som står i centrum.
• Viktigt att visa barnet förståelse för barnets situationer, det är också viktigt att man inte jämför barnet med dess syskon.

Exempel 2. Skilsmässa

• Om föräldrarna inte kan samarbete kan det vara bra att erbjuda föräldrarna var sitt utvecklingssamtal.
• Pedagogerna bör uppmärksamma barnet signaler, så som inåt och utåtvända beteenden.
• Kan vara bra att hitta lekar och metoder som behandlar separation som t.ex kurragömma då barnet får distansera och även komma tillbaka till en trygg bas. 
• Broberg et al. tar upp att det att växelvist boende inte är att föredra, vi ser att förskolan kan bli en trygg bas och att vi försöker förstå det barnet uttrycket både verbalt och kroppsligt.

Broberg, M., Hagström, B. & Broberg, A. (2012). Anknytning i förskolan: vikten av trygghet för lek och lärande. Stockholm: Natur & Kultur.

 

Bilden är hämtad 2015-03-28 från följande adress:
http://www.psykologiguiden.se/www/pages/?Lookup=trygghetscirkeln