Pedagogisk dokumentation

Syftet med pedagogiska dokumentationer är att de ska starta upp för reflektion, dialog, diskussioner och tankar hur man kan gå vidare i barns läro- och utvecklingsprocess och hur man organiserar verksamheten. Det är då det blir en pedagogisk dokumentation. Christina Widmark Saari berättar att det handlar om att försöka se och förstå vad som pågår i verksamheten. Men vad är det vi ser? Det är viktigt att bortse från förväntningar och normer som lätt kan styra oss. Vilket risken finns att det styrs åt helt fel håll. Det blir med andra ord viktigt att lyssna, iaktta och fånga lärprocesser och lärstrategier. Widmark Saari påpekar att barnens frågor och resonemang är av betydelse hur man sedan går vidare. Det är av vikt att reflektera kring det sedda vilket gärna görs i grupp och vid flera tillfällen (Lingren & Sparrman, 2003).

Anne-Li Lindgren och Anna Sparrman (2003) har skrivit en artikel om etiska aspekter på förskolans arbete med dokumentation och i den framkommer det att dokumentation som arbetsmetod har fått en prioriterad position. De hävdar att etiska diskussioner kring dokumentation av barn saknas och de menar att barn ska ha rätt till samma skydd som forskare erbjuder. Det är viktigt aspekter och jag anser att det är viktigt att reflektera över när vi ska analysera vad de gör och hur de agerar och reagerar. Men som författarna också skriver att dokumentation ska även erbjuda barnen möjlighet att gå tillbaka till dokumentationerna för att få minnas, känna igen och få chansen att reflektera över sin egen läroprocess. De hävdar att barnen då blir synliga och sedda som subjekt samt att det även synliggör sådant som skulle ha förblivit osynligt.

Pedagogisk dokumentation är ju ett arbetsverktyg och Widmark Sari menar att det är viktigt att kritiskt granska vårt sätt att använda verktyget och vad det egentligen ger svar på. Ja, vad är det vi ska dokumentera i förskolan? Jag anser att det är viktigt att komma ihåg att det är utvecklingsarbete och vi ska dokumentera för att diskutera kvaliteten i verksamheten, vilket även framkommer i läroplanen för förskolan;

”Förskolans kvalitet ska kontinuerligt och systematiskt dokumenteras, följas upp, utvärderas och utvecklas. För att utvärdera förskolans kvalitet och skapa goda villkor för lärande behöver barns utveckling och lärande följas, dokumenteras och analyseras.” (Skolverket, 2011, s. 14).

Men vad är det vi då ska ha fokus på? Det barnen gör? Deras utveckling i kamratkulturer? Deras läroprocess? Deras metakognitiva förmåga, hur de tänker? Detta väcker djupa tankar och reflektioner hos mig och jag börjar fundera kring vad förskolans kvalitet grundar sig i… Hur definierar man kvalitet? Vad anser jag vara en förskola av god kvalitet? Hmm…

I alla fall, anser jag, att det är viktigt att även reflektera över hur vi pedagoger arbetar, vad vi gör och varför vi gör som vi gör. Det handlar helt enkelt att kritiskt granska oss själva. Det är vi som har det professionella ansvaret att kvaliteten blir så god att alla barnen trivs, har roligt och känner sig trygga för att kunna utvecklas och lära. I pedagogisk dokumentation är det viktigt att processen är i fokus. Till exempel att det är barnens föremål och upptäckter som ska vara i fokus. Det blir då viktigt att diskutera utifrån vilket perspektiv vi tar. Ser vi utifrån ett barnperspektiv (läs vuxenperspektiv) eller ser vi utifrån ett barns perspektiv (Lindgren & Sparrman, 2003). Det är viktigt att skilja på om vi ska uppnå nedanstående citat från läroplanen;

”För att stödja och utmana barn i deras lärande behövs kunskap om varje barns erfarenheter, kunnande och delaktighet samt inflytande över och intresse för de olika målområdena. Det behövs också kunskap om hur barns utforskande, frågor, erfarenheter och engagemang tas till vara i verksamheten, hur deras kunnande förändras samt när de upplever verksamheten som intressant, rolig och meningsfull.” (Skolverket, 2011, s. 14).

Är en förskola av god kvalitet när alla barnen upplever verksamheten som intressant, rolig och meningsfull? Förstå vilket ansvar vi har! Samt vilket ansvar vi har rent kunskapsmässigt! Det är av stor vikt att fundera kring hur vi kan förstå barnens perspektiv för att kunna stödja och utmana alla barns lärande. Vilket det borde ligga ett stort och äkta engagemang hos mig och ha ett nyfiket förhållningssätt och en äkta strävan att vilja förstå barnet. Men Lindgren och Sparrman ifrågasätter hur vi omsätter ett barnperspektiv i praktiken och att det oftast är oreflekterat. Jag tolkar det som att de vill förmedla att det ändå vi vuxna som har makten, och det påverkar vår relation med barnen i dokumentationen. Vilket jag tycker det ligger något i, det är ju vi som gör valet och vi som sätter upp målen i verksamheten. Det framkommer också en viktig aspekt att barn anser sig själva ha lägre status än vuxna och att de alltid är betraktade i relation till de vuxna och får då en underordnad position. Vad får detta för konsekvenser av dokumentationen?

Det är med andra ord väldigt viktigt att reflektera med barnen och bortse från egna normer och fördomar, vilket annars blir oetiskt om vi i slutändan ändå har tolkat barnens reflektioner utifrån mina egna förutfattade meningar. Men kan vi förstå ett barns perspektiv? Får vi den rätta sanningen? I min mening kan vi aldrig förstå en annan människa, men som pedagog måste vi nog tänka att vi kan göra så gott vi kan i att försöka förstå barnet. Men utifrån Lindgren och Sparrmans artikel har jag även reflekterat över min relation till barnet, min roll att förmedla och lära barnet och att jag, till skillnad från en forskare som i sitt dokumenterande är mer fristående från barnen, är en del av barnets liv på förskolan. Med andra ord, barnet har ett mer beroendeförhållande till mig och vad författarna vill förmedla vad det ger barnet för möjligheter att delta eller inte delta i dokumentationer. Alltså, oavsett hur duktiga vi är att reflektera med barnen och vårt engagemang blir det ändå problematiskt utifrån ett etiskt perspektiv huruvida vi förhåller oss till om barnen vill eller inte vill vara med i dokumentation och tillåtas sig analyseras.

Jag tyckte det var intressant som Christina Widmark Saari påpekade i sin föreläsning om känslan att bli dokumenterad. Vilket det då kan vara en bra idé att pedagogerna i förskolan dokumenterar varandra för att få en förståelse över hur det kan kännas. Det får mig att tänka på att vi oftast bara tar för givet att barnen låter sig bli dokumenterad. Hur ofta ställer vi frågan till barnen om det är okej om vi dokumenterar? Lindgren och Sparrman (2003) menar på att barnen borde ge informerat samtycke i deltagandet av dokumentation samt att barnens förhållningssätt till att bli filmade borde uppmärksammas mer. Det är viktigt som författarna vill förmedla att vi skyddar barnens identitet och att våra dokumentationer och analyser bara finns tillgängliga för de pedagoger och barn som är inblandade.

Utifrån dessa tankar pratade Widmark Saari också om etiska perspektiv, och de etiska beslut vi måste ta. Bland annat; Vad ska vi filma? Hur ska man hantera dokumentationerna? När ska man tillföra nytt material? När är det bäst att stå tillbaka, lyssna och iaktta? Vi diskuterande även vilken möjligheter det skapar och även vilka etiska aspekter det får med nyare dokumentationsverktyg. Exempelvis är det väldigt enkelt att det blir tillgängligt för alla om vi exempelvis lägger ut bilder på nätet via en blogg som förskolan har. Viktigt är då att reflektera över vad som är väsentligt att lägga ut. Med nyare teknik går det också lättare och snabbare att fånga upp tillfällen som vi vill dokumentera, exempel med i-pads. Fördelen är att du kan skriva dina tankar och ”fixa” bilderna på en gång. En annan fördel är att barnen kan vara med på en gång och du snabbt kan anteckna barnens tankar och reflektioner, samt dina egna. Nackdelen, anser jag, att det kanske blir för mycket dokumenterande och du fastnar bakom kameran och kanske missar andra viktiga saker som händer i barnens läroprocess. Lindgren och Sparrman ställer också frågan om vi inte tar ifrån barns fria tid och lek när vi hela tiden ska dokumentera barnens aktiviteter. Åter igen är det nog viktigt att reflektera över vad det är vi i förskolan ska dokumentera och varför.

Bilden nedan är från en förskola i Örebro där de tolkar pedagogisk dokumentation som en cirkulär process.
 
 
Bilden är hämtad från deras hemsida vilket du kan besöka via följande adress: http://www.orebro.se/forskolan/pedagogiskdokumentation/observationreflektionanalysochdokumentation.4.450818f7146d2f8c6411986.html (Tillgänglig: 2015-03-17)
 
Referenser

Lindgren, A-L., & Sparrman, E. (2003). Om att bli dokumenterad. Etiska aspekter på förskolans arbete med dokumentation. Pedagogiska Forskning i Sverige, Vol. 1-2, s. 59-70. Tillgänglig: http://www.ped.gu.se/pedfo/pdf-filer/linsparr.pdf (2015-03-17).

Skolverket. (2011). Läroplan för förskolan Lpfö 98 Reviderad 2010. (2:a uppl.). Stockholm: Skolverket. Tillgänglig: www.skolverket.se. http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442 (2015-03-17).
Till top